14:10:00
Allt är bara ett stort hopplöst helvete och ingen förstår mig...
Jag har inte skrivit på ett tag men jag har inte orkat helt enkelt... men jag kanske behöver skriva av mig i alla fall...
Allt är bara ett stort jävla helvete helt enkelt.. det känns som jag står helt ensam i allt. Ingen jag känner har varit med om detta, jag vet inte vad jag ska göra helt enkelt.
Min son som nu är 15 år har gjort så många saker som gör mig alldeles förtvivlad helt enkelt jag står helt maktlös. Vill inte prata om det så mycket med folk jag känner för dom förstår helt enkelt inte. De säger bara stackars dig men förstår inte min förtvivlan.
Ja min son har som sagt var gjort många saker, stulit, haft poliskontakt så många gånger, anmälningar och jag vet inte allt, nu börjar jag tro att det finns droger inblandat också. Han skiter i skolan det är bara hans kompisar som gäller, han skiter i vad jag säger, jag har försökt allt, vara snäll, vara elak, skällt, mutat, bett, gråtit ja jag vet inte allt jag har gjort helt enkelt.
Nu senast fick jag samtal från skolan att han har gjort inbrott där och stulit godisburkar eller om det var kakburkar som en klass ska sälja för sin klassresa med en summa upp till 3500 kr. Han har fått betala böter för moppekörning utan hjälm. (jag hade sparat åt honom för att han skulle kunna ta körkort när han fyller 18 år men de pengarna har börjat ätas upp för alla hans böter).
Jag är livrädd när telefonen ringer får ont i magen, mår illa, vågar knappt svara...
Va fan ska jag göra??? Lämna bort honom???. Sociala har vi haft mycket kontakt med, även BUP men de upplever jag att de kan inte göra ett skit helt enkelt de bara byter personal hela tiden så jag har inget förtroende för dom..
Jag försöker se glad ut men jag håller på att sprängas inombords ibland önskar jag att jag kunde försvinna från jordens yta helt enkelt, bara gå ut igenom dörren och inte komma tillbaka.. jag vill slå sönder något... jag vill skrika men det känns inte som om någon skulle lyssna på mig vad jag än gjorde..
Om det är någon som känner igen det här och kan tala om för mig vad jag ska göra så vore jag så tacksam över det.. prata med någon som har varit med om samma saker..
En fruktansvärt ledsen och ensam Mamma